USA:s ”Arabiska Vår”

  • skulle störtas skulle en magnifik arabisk vår blomstra. Detta var till synes målet med det Muslimska brödraskapet: att få hjälp från USA att störta diktaturerna – då framför allt de militära och sekulära – för att sedan ersätta dem med sig själva, islamisterna.
  • Efter att Egypten störtat det Muslimska brödraskapet flyttades målet med att etablera ett islamistiskt kalifat i Egypten helt enkelt till Syrien; den enda arabnationen där en sekulär muslimsk ledare överlevt den arabiska våren.
  • Att främja islam verkar också ha varit en viktig faktor i Obamas ekvation för USA. Statssekreterare Hillary Clinton följde exemplet och stod värd för flera slutna konferenser om ”förtal av religion” för att tysta ned yttrandefriheten och på ett irrationellt sätt kriminalisera kritik mot islam med böter och fängelse. Hon skulle hellre skylla terrorism på yttrandefrihet än på islams våldsamma grundpelare.
  • Denna eskalerande omstötning borde vara skäl nog för alla västerländska demokratiska länder att lämna FN permanent. Dess förflutna kantat av korruption är varken en förvånande eller ens en nyhet; inte heller det faktum att organisationen drivs av en antidemokratisk ”diktatorklubb” vars intressen motsäger våra.

USAs president Barack Obamas mål i Mellanöstern blev slutet för de flesta ”sekulära” arabledare i området. Hans åsikter kan ha kommit, i alla fall delvis, från propaganda om varför muslimska människor förmodligen saknade frihet där. Obama verkar ha fått berättat för sig att om alla dessa sekulära diktatorer skulle kunna sänkas skulle en magnifik arabisk vår blomstra.

Det verkar som att detta var det Muslimska brödraskapets mål: att få hjälp från USA att störta diktaturerna – då framför allt de militära och sekulära – för att sedan ersätta dem med sig själva, islamisterna.

Det Muslimska Brödraskapets mål stämde av en händelse överens med Obamas mål i Mellanöstern. Obamas första stora presidenttal ägde rum i Kairo inför ett stort antal islamistiska shejkar och medlemmar av det Muslimska brödraskapet. Obama gav dem berättigande och legitimitet. En föraktad egyptisk president Hosni Mubarak var frånvarande, och följaktligen började det Muslimska brödraskapet stiga till makten i Egypten under USAs välsignelse.

Obamas första stora presidenttal, den 4e juni 2009, ägde rum i Kairo inför ett stort antal islamistiska shejkar och medlemmar av det Muslimska brödraskapet. Obama gav dem berättigande och legitimitet. En föraktad egyptisk president Hosni Mubarak var frånvarande, och följaktligen började det Muslimska brödraskapet stiga till makten i Egypten under USAs välsignelse. (Bildkälla: Vita Huset)

Idag kopplar vanliga egyptier direkt ihop Muslimska brödraskapets makt med Obamas regering. Kairo hade varit på väg att bli huvudstaden för det nya islamistiska kalifatet om inte miljontals egyptier året därefter hade satt stopp för saken.

Obamas regering verkade inte nöjda med motrevolutionen eller Egyptens nuvarande president, General Abdel Fattah al-Sisis maktövertagande. Därför började man göra allt för att stoppa det.

Egypten var tillbaka på ruta ett: en militärdiktatur som man en gång i tiden hade övertygat Västvärlden var orsaken till förtrycket.

USAs ”Arabiska vår”-äventyr – för att störta sekulära diktaturer och åstadkomma demokratier – fungerade inte precis som planerat. Man misslyckades helt med att införa frihet och demokrati i Mellanöstern, men kalifatets förtryck, som från början hade varit det Muslimska brödraskapets mål, förstärktes. Efter att Egypten störtade det Muslimska brödraskapet flyttades målet med att etablera det islamistiska kalifatet i Egypten helt enkelt till Syrien; den enda arabnationen där en sekulär muslimsk ledare hade överlevt den arabiska våren.

Att främja islam verkar också ha varit en viktig faktor i Obamas ekvation för USA. Innan Obama började verkställa sitt löfte att ”förändra det USA som vi känner till” behövde han först förändra det Mellanöstern de kände till. Många av de förändringar som han genomdrev stämde överens med det Muslimska brödraskapets mål. Dess motto är: ”Allah är vårt mål; profeten är vår ledare; Koranen är vår lag; Jihad är vår väg och döden för Allahs ära är vår största strävan.”

Men medan det Muslimska brödraskapet illegaliserats i Egypten vägrar Obamas regering fortfarande stämpla det Muslimska brödraskapet som en terrororganisation. Under Obama blev islam oåtkomligt och stängt för all slags kritik. Han hävdade till och med att ”Islam har vävts in i vårt lands tyg sedan grundandet”.

Statssekreterare Hillary Clinton följde exemplet och stod värd för flera slutna konferenser i Washington och London om ”förtal av religion” för att tysta ned yttrandefriheten och på ett irrationellt sätt kriminalisera kritik mot islam med böter och fängelse. Även i en debatt som nyligen ägde rum konstaterade Clinton att ”islam har alltid varit en del av amerikansk historia – ända sedan Amerikanska frihetskriget”.

Hon skulle hellre skylla terrorism på yttrandefrihet än på islams våldsamma grundpelare.

Bara en person från Mellanöstern skulle kunna förstå det enorma värdet av en sådan gåva till islamistiska jihadister i USAs mål.

Det är olyckligt att många amerikaner tydligen fortfarande inte vet att islamister skriver om historien för att kunna påstå att vilket land de än önskar erövra från början var islamiskt eller grundat av muslimer; även om islam historiskt sett inte existerade förrän vid det sjätte århundradet; hundratals år efter judendomen och kristendomen.

Idag har muslimer skrivit om sina historieböcker för att kunna påstå att det var muslimer som från början byggde forntida judiska bibliska platser, och FNs organisation för utbildning, vetenskap och kultur (UNESCO) har gett efter för Qatar och organisationen för islamiskt samarbete (OIC) – ett block med 56 islamiska nationer plus ”Palestina” för att stödja detta påhitt. UNESCO fattade nyligen ett anstötligt beslut om att deklarera urgamla judiska bibliska monument – såsom Makpelagrottan, Rakels grav i Betlehem och Tempelberget i Jerusalem, där stora judiska tempel finns – som islamiska platser.

Vilket land står näst på tur? Denna eskalerande omstörtning borde vara skäl nog för alla västerländska demokratiska länder att lämna FN permanent. Dess förflutna kantat av korruption är varken förvånande eller ens en nyhet; inte heller det faktum att organisationen drivs av en antidemokratisk ”diktatorklubb” vars intressen motsäger våra.

Jihadister idag gör anspråk på Italien, Grekland, och Spanien – och nu även USA. Obama och Hillary Clinton styrkte faktiskt just dessa anspråk från framtida muslimska historieböcker om vem som faktiskt byggde upp USA.

Amerikanerna har ett val: antingen kan de fortsätta stärka islam och på så vis hjälpa extremistiska muslimer infiltrera det amerikanska systemet – även då det finns ett beslut i representanthuset att tysta ner all kritik av islam – eller så kan de avbryta den chansning som den nuvarande regeringen innebär då den verkar lagd att förändra USA för evigt genom att tillåta det världsomfattande bemyndigandet av Islam. De kan fortsätta den islamistiska ”arabiska våren” för att förändra ”det USA som vi känner till” eller så kan de bevara friheterna som finns i den amerikanska republiken.

Det har nyligen blivit tydligt via WikiLeaks att det amerikanska systemet faktiskt är riggat och att Washington DC har förvandlats till ett träsk; eller rättare sagt ett ”arabiskt vårträsk”.

Egypten var, i en mycket mindre skala, tvingade att ställas inför ett sådant val år 2012 och 2013; valet mellan ett liv under det Muslimska brödraskapets värderingar eller ett liv med ett uns hopp om demokrati, vilket islam, under sina regler, aldrig kan tillåta.

Både Egypten och västvärlden måste i högsta grad förstå att islamistisk lag, sharia, inte tillåter något annat än en islamistisk regering som verkar under islamistisk lagstiftning. Som konsekvens kan endast militärmakten stå upp mot shariaförtrycket. Det Muslimska brödraskapet har bevisat ännu en gång att den enda utvägen ur islamistiska teokratier är genom militärdiktaturer.

USAs framtid är på väg mot en frontalkrock. Många amerikaner förstår fortfarande inte allvaret i hur mycket som står på spel, men det gör många islamister: de ligger på lur och hoppas på att återvända till sitt gryende kalifat.

Nonie Darwish, Mellanösternexpert och författare av Wholly Different: Why I Chose Biblical Values over Islamic values”.

Det här inlägget postades i USA. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s