Nuri Kino: Folkmordet mot kristna i Mellanöstern går i repris

Nuri Kino: Folkmord går i repris

Jag trodde aldrig att folkmordet skulle upprepas 100 år senare.

KrönikorI februari i år blev jag uppsökt av Jakob, en tysk entreprenör och filantrop. Det gick någon månad. Han sökte mig på sociala medier, han lämnade meddelanden och försökte ringa mig. Han påstod sig vilja hjälpa flyktingar i Syrien och undrade om det var något jag kunde hjälpa honom att organisera. Motvilligt lyfte jag luren, jag drunknade redan i arbete.

Någon timme in i samtalet frågade han var jag bor. ”I Södertälje? Där har jag släktingar, min farmors systers barn”, var hans reaktion. Jag frågade vad de hette. Han hade ingen aning men visste att farmoderns syster hade hetat Meyyo. Jag trodde först att han skojade. Det är inte direkt ett vanligt smeknamn, en förkortning av Meryem. Jag frågade om hans farmor hette Kitso. Han tappade luren, han kunde knappt andas. Hundra år efter folkmordet, som till vardags kallas ”Seyfo”, då tre systrar överlevde slakten, var två av deras barnbarn i kontakt med varandra för första gången.

 

Läs fler krönikor av Nuri Kino.

 

Meyyo slängdes ned i familjens brunn tillsammans med de i familjen som hade dödats. Sikke och deras tredje syster Wardo lyckades fly till närmaste by, men tappade sedan kontakten med varandra sedan de rest med var sin assyrisk/syriansk familj till det som efter Ottomanska rikets fall blev Syrien.

En muslimsk man gick förbi en brunn, hörde ett barns röst, öppnade locket, fann Meyyo och tog henne med sig. När hon fyllde fjorton år såg en granne henne utanför huset. Familjens granne tog henne med tillbaka till de få personer som fanns kvar av hennes stora släkt. Hon gifte sig med Faulus, en släkting. De blev mina farföräldrar. Meyyo dog samma år som jag föddes, Faulus gick bort i Södertälje.

I dag är det 102 år sedan beslutet om att utrota kristna i Ottomanska riket fattades. Alla armenier, assyrier/syrianer och greker skulle dödas, deras kyrkor, skolor, bibliotek och hus förstöras och deras mark stjälas. ”Inte en sten över en sten ska finnas kvar, huvuden ska huggas från kropparna”, var parollen.

Ett av mina första verk som journalist var filmen ”Det ohörda ropet” om Seyfo. Det var också första gången jag fick problem med magen. Att bevisen var lätta att finna, att flera ambassader hade dokumenterat massakrerna och rapporterat hem, att det fanns tusentals ögonvittnen i livet som bara väntade på att någon skulle intervjua dem, alla fruktansvärda historier, resulterade i ett magsår. Det faktum att jag dessutom agerade djävulens advokat, att jag krävde av mina kollegor att vi skulle finna bevis för varje historia gjorde det inte lättare.

Då trodde jag aldrig att Seyfo skulle upprepas exakt hundra år efter folkmordet och att jag skulle utföra nya journalistiska uppdrag, om ett pågående sådant. Om hundra år kommer kanske andra kusiner och sysslingar att hitta varandra i länder långt bort från dem som de föddes i.

Annonser

Om Peter

"Muhammad was once a refugee taken in by the City of Medina. Within 5-years, he had driven out, executed, or enslaved every Jew there."
Det här inlägget postades i EU Europa, Hot mot DEMOKRATI, Iran, Islamister / Jihadister, Islamska Staten, Syrien, Turkiet. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s